en hämlig dikt har inte läst hela

2009-03-07 @ 22:33:23

Hingsten
Jag är en häst, närmare bestämt en hingst. Min färg, när jag nyss tvättat mig är som snödropparna eller vitsipporna. Det brukar inte vara så länge när åkern är så bemängd med fukt och lera som den är nu.

Jag hade betat sen i morse och nu orkade inte musklerna i käken längre.
Trots allt är jag flockens ledare och de flesta har sett upp till mig med respekt, men efter den här dagen kommer det förmodligen att ifrågasättas. När jag ser dig stå där börjar det att bulta, och banne mig om det inte åxå svullnar i levern. Du undgår inte att märka hur doften från din själ får mig att gnägga en hälsning.

Du kommer fram till mig och visar att du vill detsamma som jag. Men när du fick mig att backa trampade jag ihjäl sommarkatten som rymt från Scrödingers låda. Fullmånen går upp och ner och sov gjorde vi kanske. Drömde gjorde jag inte. Men morgonens sol fyller våra hjärtan med ljuset som fattats oss likt vassen på en istäckt sjö när den på våren väcks till liv och grönska igen.

Jag kan inte hjälpa att jag mår illa när jag ser dig idissla, och minns vad min fader Snömanke sa om att blanda hästar och kor i en hage. "Det min son, är en styggelse!" Ändå kan jag inte undgå att njuta av din uppenbarelse som påverkar mig överallt. Det blir ju lite patetik i vårt blandäktenskap. Men ditt juver, åh Stjärna, dina horn. Mitt hjärta spiller sitt livsblod framför dina klövar. Dina ögonfransar får mina hovar att vibrera.

Det var annat med bondfrun som mjölkar dig varje dag, under fastan bröt hon först brödet och sen förlovningen. Hon var bara 21 vårar när de förlovade sig men nu ville hon inte ha en galt som sängkamrat längre. Sigge (Så hette han galten) blev så nedbruten att han anmälde sig till slakt. Honom blev det julskinka av.

Tillsammans fortsätter vandringen till skogsdungen där vi inte hör de andra djurens gliringar. Här i skogsdungen växer det gräs som vi båda vill äta. Det smakar inte som något man hittar på ängen, för det är ju uppblandat med gödsel från alla de andra djuren.

Snart är det kväll, då går vi tillbaka.
Du och jag Stjärna, du och jag.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback