あまんだ=Amanda

En häst med vingar

Skrapan du kommer alltid vara min favorit häst.
Du och jag har galopperat över ängarna tillsammans.
Vi har hoppat över hinder och diken och vi har alltid litat på varandra.
Underbara stunder som du och jag har delat...
Alltid sida vid sida...
Jag önskar att du alltid ska finnas här hos mig och att vi aldrig lämnar varandra...
Men jag vet att det inte kommer bli så...
Du börjar bli gammal och kan snart inte bära mig på din rygg.
Snart en vacker dag...
Står du inte längre i din blomstrande hage och betar på det gröna gräset och då finns du inte här hos mig.
Snart får du vingar..
Men jag kommer aldrig glömma våra stunder som har betytt så enormt mycket för mig..
Du har alltid funnits där med dina förstående ögon och tröstat mig när jag varit ledsen... Så därför tänker jag också förstå.
Att när du väl lämnar mig så försvinner allt ditt lidande,
och du behöver inte ha ont mer.
Det är svårt att förstå men jag måste vara stark.
För varje gång jag tänker på dig och sörjer dig...
Ska jag försöka att inte gråta.
istället ska jag vara glad över att vi fick uppleva så mycket tillsammans, och att du nu slipper lida och istället galloperar högt uppe bland molnen tillsammans med din bror Weangur.
Jag kommer alltid att älska dig och alldrig glömmer jag vår tid tillsammans.

Jag glömmer dig aldrig Skrapan!


http://www.poeter.se/viewText.php?textId=694630